Kineserna har en lång tradition av heder, stolthet, patriotism och en önskan om att inte förlora sitt ansikte inför andra personer.

Detta är inte bara på individnivå utan en familj, ett företag, en regering och till och med land har också ett ansikte som de måste skydda.

Det går att få/ge/rädda/bevara/skydda och förlora ansiktet.

Man förlorar sitt ansikte genom att t.ex. förolämpa någon inför någon annan, få sparken, säga emot någon och inte ge en person den respekt som personen förtjänar. Det går att tjäna ansikte genom att t ex ha tur i affärer, vara ödmjuk, bo i ett fint område, göra rätt person tjänster och ha ett bra kontaktnät.

Vad tråkigt att jag blev matförgiftad på grund av att era kräftor var dåliga.

En gång berättade en bekant för mig om när de hade besök från kinesiska affärskompanjoner på sitt lantställe någonstans utmed västkusten. En kväll bjöds kineserna på kräftskiva med tillhörande nubbe. En anställd fick i sig lite för mycket under kvällen och det slutade med att han fick köras tillbaka till stugan där de bodde i en skottkärra. Dagen därpå var stämningen tryckt till dess att den ovan nämnda anställde på det kinesiska företaget sa ”Vad tråkigt att jag blev matförgiftad på grund av att era kräftor var dåliga.” Att det inte var något fel på kräftorna egentligen, var någonting som båda parter var väl medvetna om, men för att den anställde samt det kinesiska företaget skulle kunna få tillbaka sitt ansikte, så att affärerna kunde fortsätta som vanligt valde min bekant att inte säga någonting om att det nog inte var kräftorna det var fel på utan snarare alkoholintaget. Hade min bekant inte känt till hur extremt känsligt det är att förlora sitt ansikte för en kines hade antagligen affären inte kunnat genomföras. Hade detta hänt på ett svenskt företag hade det antagligen varit pinsamt för den anställde men situationen hade inte tagits lika hårt på.

Det räcker alltså med en liten incident som denna, när en anställd drack lite för mycket och skämde ut sig, för att förstöra en affärsrelation för alltid. Okunskap på detta område kan medföra att man förolämpar någon omedvetet och skapa stora blossande konflikter som kan vara svåra att stabilisera, vilket kan bli problematiskt på lokal, regional, nationell och till och med en världsomfattande säkerhetspolitisk nivå.

För att exemplifiera hur illa det verkligen kan gå vill jag berätta om när Hu Jintao besökte George Bush i Washington år 2006. Bush och hans rådgivare saknade minst sagt kunskap om hur man möter kineser. Till att börja med kallade Bush mötet för officiellt besök istället för statsbesök och bjöd dessutom Hu på lunch istället för statsmiddag, vilket inte alls är lika fint. Mötet fortsatte med att han råkade kalla Kina för Taiwan och med att en Falun Gongare propagerade högljutt på presskonferensen när Hus höll tal. Därefter avslutade Bush med att dra Hu i kavajärmen när Hu var på väg att gå av scenen på fel sida. Det senare är någonting man enbart får göra med barn i Kina och räknas alltså som oerhört förolämpande. Efter mötet bad Bush om ursäkt för att Falun Gong-utövaren stört Hus tal. Hu lär därefter ha sagt att de båda parterna har mycket olika åsikter och att en friktion dem emellan hade komplicerat deras förhållande. Allt detta hade kunnat undvikas om bara Bush hade haft lite mer kunskap om det kinesiska samhället.